franzensanna

Jag har inte tid med bloggen, någon har för den delen varit inne på min blogg, och ändrat mitt lösenord. Hoppas det var roande.

Skolan tar upp mycket tid, likaså min 5åring. Blogg är ett senare projekt om intresset finns kvar.

För mig har det aldrig riktigt klingat, när jag tänkt på år 2010. Men för en stund sedan insåg jag att min ensamhetsrädsla är som bortblåst och jag är hundra procent redo för det nya året. Det här året går ut på;

Att kämpa häcken av mig för bra betyg under två terminer för att komma in på universitetet i Karlstad till våren 2011.

 Ska även göra mitt första högskoleprov.

Att fokusera på vad jag vill med mitt liv, och stå ut i den här staden i ytterligare ett år (det börjar sakta men säkert krypa i benen av rastlöshet och totalt korkade människor som verkar invardera staden sätter extra fart på mina flyktinstinkter)

Att se min dotter fylla 5 år, lära mig leva med det, och med hennes nya viljor och humör, framförallt humöret.
(som jag sagt tidigare, man slutar aldrig utvecklas som förälder och precis när man tror man landat efter senaste vändningen, så kommer nästa och helt plötsligt är det dags att lära sig nya sidor av både sitt barn och sig själv.) Men det är spännande med utmaningar, och jag älskar att utvecklas så Bring it on!

Jag hör smällare konstant och klockan tolv ska jag stå (alternativt sitta) på min balkong, är ganska säker på att jag kommer se tillställningen härifrån.

Och till alla kära vänner,bekanta & familj önskar jag ett riktigt gott nytt år!

Min plan gick i mål i söndags, jag och brorsan åkte hem till mamma, köpte en familjepizza på vägen och åt den tillsammans, spelade wii och tog ett glas vin. Jag och Alicia stannade kvar hos mamma över natten, för på morgonen dagen därpå skulle jag och lillasyster ut och slåss med resten av folket på stan. Vi gick upp vid 9 tiden, åt en mycket välsmakande frukost och drack lite kaffe. Syster och jag gick ut i halkan och jag köpte lite nya kläder till Alicia samt ett par nya till mig också.

Vid 14 tiden skulle vi gå på bio. Jag, Alicia,Julia, Amanda och Katriné. Alvin och gänget 2. Alicias första bio som väl därinne gick det över förväntan. Filmen tog slut och vi skulle tillbaka till mamma och vänta in ytterligare syster som ville springa på mellandagsrean. Väl där brast det för min dotter, hon hade varit redig för länge, var trött och fick på två röda en mycket dålig dag. Skrek som en galen och jag blev arg tillslut. Så tråkigt när man anstränger sig för att sedan få otacksamt skrik och gap direkt efter. Men det gick över som tur var. Sedan iväg på stan igen och hitta ytterligare nödvändigheter/onödigheter. Jag köpte ingenting på rean. Är inte det lite ironiskt?

Trevlig dag var det iaf. Tack för den

Gårdagen var rolig. Idag är mindre roligt, som vanligt går tankarna på rundgång. Sen när slutade jag klara av att vara ensam?

Vilken mysig dag. Vi åkte ut till pappa efter att ha gått igenom vartendaste affär och mack i jakten på en pulka till Alicia, dom var slut Överallt! Som tur var, hade mina systrar letat fram två pulkor när vi kom. Vi gick in och pratade en stund, väntade in alla och sedan högg vi in i julmaten. Första julbordet jag äter (om vi bortser från 5 på morgonen för ca 2 veckor sedan). Men det är då det smakar som bäst. Efter att vi ätit drog jag på mig susannes termobrallor och jacka och min kära bror drog på sig sina, vi skulle ut med barnen och åka pulka. På vägen till Skalundahög mötte vi en bil som körde på tok för fort och tog upp praktiskt taget hela vägen så vi gled ner i diket med bilen. Pappa fick rycka ut med traktorn och dra upp tonys bil ur diket. Barnen åkte pulka medans vi väntade och som vanligt under väntan började jag och min bror tävla om vem som kunde pricka bäst med snöbollar. Vissa saker växer aldrig bort, men så kul man kan ha. När vi fått upp bilen åkte vi alla pulka. Jag, Tony, och pappa också. Barnen hade mer eller mindre ledsnat.

Tillbaka hem till far för julklappsöppningen, vi skrattade och hade så mysigt. Jag fick en biljett av pappa och susanne till Magnus Uggla den 19 mars 2010. Jag, brorsan, susanne och pappa ska åka iväg och se detta. Gud vad roligt! Inget stort fan av Magnus uggla men vissa låtar är ju faktiskt bra och dessutom är det kul att bara göra något tillsammans. Upplevelser är bättre än döda ting.

Bilder kommer senare. Hej så länge.

Ligger här, fortfarande vaken. Tankarna far som explotioner i huvudet och hur jag än försöker så kan jag inte sluta tänka. Tänk,tänk,tänk. I mellan åt känns det som huvuder är på väg att explodera och känslor bara drar över mig.

Vad är det som framkallar det försöker jag komma fram till, då jag inte är någon slags grubblare på den här nivån annars men ingenting får jag till svar.

Går igenom året som varit, som vanligt har det hänt mycket. Både tråkigt som roligt som bra som dåligt, det är så mitt liv ser ut. Och jag blir exaltrerad när jag tänker, inbillar mig att nästa år kommer bli bra. För det är ändå det som är nyårs signum, människor tänker sig ett nytt,spännande och mycket bättre år. Men blir det någonsin det?Och genast vid den tanken, blir jag deprimerad igen. 

Jag har gjort mycket i år, jag har läst, jobbat, varit i London, spenderat sommarens (tre) varma veckor på stranden och blivit riktigt brun, varit ute och roat mig, läst lite till, gjort en praktik på IVA som gav mig väldigt mycket, blivit färdig undersköterska, utvecklats som människa. Fått en bättre insikt i mycket. Men detta är bara det possitiva.  

Jag har även, haft några tuffa månader, brytit kontakten med en falsk vän/kusin, varit trackasserad, blivit besviken på annan vän, upptäckt ytterligare cellförändringar, mamma har skilt sig, mamma och systrar har varit väldigt ledsna, flyttat mammas bohag med full gubbe, mycket jag har varit med om i år har gjort mig arg men framförallt väldigt besviken och jag har sett sidor hos mina nära som jag inte alls tyckt om eller ens velat se.

Men det är väl tur att det har hänt både bra och dåliga saker. Det väger upp, det blir en balans som gör det hela hanterbart. Och nu ligger jag här, saknar något jag inte saknat på hela året. Om det beror på julen vet jag inte, det kan bara tiden utvisa. Men jag blir galen, förmodligen är det väl en sida jag ännu inte lärt känna hos mig själv

God jul och gott nytt år på er.

Nu ska jag gå och raka mig

Nu är dagen snart slut, jag likaså. Om ca två dagar är det julafton. Jag jobbade idag mellan 7:30-13:00 och efter ett åkte jag och plockade upp Freja för ytterligare jobb i två timmar. Hjälpte henne att städa ett hus, när det var gjort var vi båda riktigt hungriga så vi åkte förbi affären och köpte potatissallad, rostbiff och grillad kyckling. Det var så himla gott. Nu ligger jag i sängen och skulle kunna somna på stört, sömnen var inte som den skulle inatt. Ska göra lite kvällsmat sen lägga Alicia, ikväll har jag nog inga problem med att somna.

Idag är det redan söndag, helgen har mer eller mindre gått och nästa vecka startar inom kort. Hur var det med tiden nu igen. Den går på tok för fort. Jag vaknade senare än vanligt idag. Har svårt att somna i tid. Och snart ska jag knalla iväg till Mammi och hämta bilen. Jobbar i morgon och är inte riktigt för att gå till drömstan i kylan kl sju på morgonen. Tack mammis.

Godnatt

Ibland kan man få en släng av saknad för någonting som man inte alls begriper sig på varför, ungefär som när man under graviditeten kan få mani på någonting som man annars avskyr, eller helt plötsligt börja avsky något man annars älskat. Man kan gå länge och slösa tid på funderingar kring varför denna plötsliga och mycket konstiga saknad eller längtan uppkommit.
När man väl stöter på eller kommer i kontakt med det saknade/efterlängtade ämnet inser man plötsligt vilken jävla idiot man varit som ens tänkte tanken på eller kände känslan för detta totalt meningslösa och allmänt äckliga ämne. Man blir förbannad och ifrågasätter vettet och inteligensen hos sig själv. Ställer sig själv frågan att "hur jävla dum får man vara?" "varför tänkte jag ens tanken?" Då inser man att man ibland inbillar sig själv saker utan någon som helst vettig grund eller orsak.

Men ibland behöver man bara påminna sig själv om varför man från första början valde bort ämnet eller varför man tyckte det var äckligt.

Det handlar om att ifrågasätta sitt egna resonemang, testa om det var felaktigt. Det är ett sätt att veta om man känner sig själv eller inte. Därför sker detta. Och det är nyttigt att bli påmind om varför man tyckte si eller så. Och ibland skadar det inte att se om det kan ha ändrats, för ibland kan det ha gjort det.
Oftast inte, men testa skadar aldrig för då vet man. Och behöver kanske aldrig mer ifrågasätta sig själv.