franzensanna

Då var den drömmen förstörd. Attans, två besökare. tänker jag när jag går in på min statistik och ser att två okända människor har trillat in på min än så länge halv hemliga blogg. Jag sitter i Örebro, det ösregnar och åskar ute men ändå är det mysigt. Barnen och vi har varit på ett äventyrbad idag här i Örebro och lekt av oss. Imorgon är den berömda midsommaren och nu efter åska och ösregn kanske man vågar hoppas på fint väder. Vi kom hit igår jag och Alicia efter en ganska stressig och känsloladdad dag.
Alicia träffade sin pappa, som hon inte sett eller hört något ifrån på ca 4 månader. Deras senaste möte var den 27e Februari på hennes födelsedag. Jag klandrar inte, men jag har svårt att förstå. Finns så mycket att säga så det är lika bra att vara tyst. Nog om det, nu ska jag inte häcka här mer för tillfället utan försöka lösa fågelboet som på något vis lyckats hamna på mitt huvud.

att jag fortfarande kan gå in på statistiken och den är helt tom. Det är en befrielse på något vis så därför håller jag nog tyst om bloggen ett tag till. Ska försöka lägga en färgklick i den med lite bilder ifrån London också, de få som väl togs. Idag har jag varit hos tandläkaren igen, dragit ut en till besvärande visdomstand. Skönt att få det gjort. Jag och Alicia ska snart bege oss hem, mat är inte lagat än och jag tänkte vara hemsk och köpa med pizza hem. Snälla sol,visa dig.

Och det känns både bra och dåligt, jag vet inget om mina betyg ännu, men jag känner som vanligt att jag alltid stöter på saker eller händelser som hämmar mig och vad jag vill med mina betyg. Planen är alltid bra men den slutar aldrig som jag planerat. Idag är det studenten, en dag som varje år påminner mig om vad jag missat. Det plågar mig inte så mycket som det kan låta men det är klart att det känns när det väl står framför mig. Fick ett tråkigt besked idag och återigen ligger mitt liv i ödets händer kan man säga och det finns inget mer uttröttande än denna ständiga jakt efter trygghet och stabilitet. Vad gör jag för fel? Många är inne i en dålig period nu som jag uppfattar det och inte minst jag. Jag har inte på länge kännt mig så trött på att ständigt lösa problem samtidigt som jag springer på nya. Jag känner mig orklös och otroligt less på hela situationen. Jag ska i alla fall iväg på Mikaels student senare, om tre timmar för att vara exakt och sitter just nu och väntar på att Hanna ska ringa så att jag kan få igen mina pengar, för att kunna köpa någon form av studentpresent. Vrida och vända på vart endaste slant, det är mitt liv det. London var bra, har inte hunnit skriva om det heller och jag kan ibland undra hur jag hinner med någonting. När kommer lugnet?