För vem?
Jag har precis återigen haft en het diskution om otrohet. Jag kan verkligen inte förstå hur man som inkräktare (fördetförsta) i ett förhållande kan tro att personen ifråga som är otrogen inte skulle kunna vara det mot sin nästa? Det är för mig helt obegripligt. Min mamma är just nu, i skilsmässoprocessen på grund av ett precis sådant fall. Där människans brist på respekt faller i båda fallen, respekten för förhållanden och respekten för sin respektive. Man är en respektlös människa om man trampar in i någons förhållande och härjar omkring hela den familjens tillvaro. Skulle detta vara okej, så skulle ju olyckliga gifta,förlovade,sambos gå runt med skyltar där texten skulle vara " inkräktare önskas! "
Jag undrar, är det så att vi människor inte klarar av att tala om för varandra att vi är olyckliga? Inte ens till våra närmsta? Är det därför man är otrogen, är detta egentligen en enkel utväg eller ursäkt?
För mig är ärlighet en viktig egenskap. Jag skulle inte kunna inleda något som helst förhållande med någon som börjar på ett så äckligt och oärligt sätt, Är inte det den sämsta möjliga grund att starta ett nytt förhållande på?
Här kommer en fråga som verkligen får mig att fundera kring det mesta jag gör numera, och tack för tipset Frejs.
För vem?
