Leona Lewis = terapi
Jag sitter här i mörkret, har badat Alicia och försöker slappna av, med Leona Lewis i bakgrunden. Kör lite terapi, pratade med en vän idag, Och kom på mig själv. Jag är lycklig det är jag, trivs jättebra med min tillvaro. Men idag insåg jag att mitt förflutna hämmar mig eller åtminstone kommer att hämma mig om jag inte tar itu med det. På något sätt så är jag låst i min ensamhet ( som jag som sagt trivs med just nu ) och det är jag som låser in mig själv. In i säkerheten och där ingen kommer åt mig hur mycket dom än försöker. Och just nu funkar det utmärkt, men tänk om det inte försvinner, och jag kanske missar något som faktiskt inte skulle skada mig utan snarare vara bra för mig? Varför låter man någon göra så mot en, eller snarare med en? Att man låter någon komma åt en så djupt så att det påverkar en långt över den graden som är okej? Jag har tusen frågor och jag börjar nästan bli lite orolig för mig själv. Vad gör man, och hur läker man?
Om igår:
Vi hade jätte roligt som vanligt, det var en bra kväll med mycket skratt och bra samtal.
